Bilder del 5
Saknar mitt lilla hjärta..Ska försöka hälsa på honom om några veckor!
Hade detta passat oss..?
http://baraacarro.blogg.se/ har gjort outfits till många olika personer, varav en mig. Detta var vad hon ansåg passade mig och Puch, håller ni med? :)
Jag tyckte det var en jätterolig idé att hon skapade outfits till de som ville! Ljustblått hade nog inte varit helt fel på min lilla älskling..
Bilder del 4
Bilder del 3
Bilder del 2
Bilder: Sista dagen del 1
På onsdag börjar skolan för min del. Jag pluggar på Gamlebygymnasiet, en friskola. Där läser jag naturvetenskap med inriktning häst. Redan imorgon åker jag upp dit och kommer inte hem förrän på fredag. Skolan har ett internat där de erbjuder eleverna boende och jag är skapligt bekväm av mig och orkar inte skaffa en engen lägenhet och gå så långt till skolan under vinterhalvåret, pulsandes i en jäkla massa snö. Nackdelen med internatet är väl att internet inte fungerar så bra och därför blir det väldigt dåligt med bloggning när jag inte är hemma. Jag ska ordna bildbomber till er varenda dag fram till fredag så det är värt att kika in här i alla fall!
Hoppas er skolstart har varit/kommer bli bra!
Jag säger som Puchs ägare sa innan han stängde bildörren och körde iväg. "Hejdå vänner! Mot nya äventyr!"
Här har ni den utlovade bildbomben! Alla bilder är fotade under sista dagen, från förmiddag till kväll.
Puchlös, hästlös, med andra ord utan häst
Jag har haft en underbar sommar tillsammans med den här hästen. Han ställer upp i alla lägen och är allmänt schysst.
Att lämna honom idag gick väldigt bra faktiskt. Visst grät jag när jag skrittade ut honom i skogen och självklart när jag skulle lasta honom men det känns ändå helt ok. Puch har fått uppleva så sjukt mycket på den här tiden och får inte in mer i sin hjärna nu. Han började strula den sista veckan, testar gränserna osv. Han var i behov av en vila och jag har försökrat mig om att han kommer få det nu. Jag pratade med hans ägare och han sa att han får någon månad och sedan kommer kanske hans dotter rida honom lite då och då.
Jag är rätt tom nu. Det har inte riktigt gått upp för mig att jag inte kommer åka till stallet imorgon för att ta hand om min lilla Puch. Jag får skriva mer om min sommar när jag är lite piggare.
Det fotades massa bilder även idag men jag har inte hunnit få in de på datorn än så håll till goda! Den här bloggen läggs inte ner förrän jag har skrivit det som ska skrivas oc fått in en massa bilder här. Detta är ju min dagbok så jag kommer kolla tillbaka på den för att minnas den här sommaren i detalj.
Jag ska försöka hälsa på Puch (och Tvistur) om några veckor om jag inte har så mycket i skolan. Skolan går alltid först hur konstigt det än låter i endels öron. Jag har höga mål och jag tänker se till att uppfylla dem också!
Fortsätt gärna läsa här ett tag till för det kommer dyka upp lite inlägg titt som tätt. Efter hand kommer ni hänvisas till hannabja.blogg.se. Det är inte helt säkert att jag kommer använda mig av den bloggen. Den är felaktig i kodningen och jag vet inte om jag har ork att fixa det. Kan bli en helt ny blogg men jag uppdaterar er i så fall! :)
Ha det bra allesammans!
Vecka 33- Tillbakablick
Tisdag- Skogen, alla gångarter
Onsdag- Skogen, alla gångarter
Torsdag- Skogen, skritt
Fredag- Vila
Lördag- Paddocken, dressyr + några skutt över hinder
Söndag- Ridpass1: Paddocken, dressyr + två skutt över hinder. Även skritt i skogen en sväng Ridpass2: Paddocken, barbacka + två skutt över hinder (väldigt litet och kravlöst pass)
Brun eller vit?
Puch var överlycklig över allt gräs han fick proppa i sig!
Bilder: Ridpass paddocken 2011-08-20
Man måste bara älska dressyrläder till hoppning, right? ;)
Resterade bilder får ni imorgon eller på måndag. Jag tänker bosätta mig i stallet imorgon. Åker dit på förmiddagen, åker hem och äter, åker tillbaka och stannar tills hans ägare kommer och hämtar honom. Det blir inte tidgare än 15.00 i alla fall, antagligen blir det framåt kvällen.
Underbar!
Jag har lärt mig att se mellan fingrarna (heter det så?) och ja, idag såg jag nog mest det positiva i ridningen. Han gick som en ängel i paddocken. Småhaltar (endast låtsashaltar för han vill springa fortfare) gör han men det försvinner desto mer man jobbar med honom. Han kändes riktigt bra, tog min galoppfattning för vänster galopp direkt. Höger var sämre men mina krav på honom är lägre nu än för en vecka sedan. Jag har insett att han behöver en vila för att komma vidare och då är det ingen idé att bråka om en sådan sak.
Jag ville så gärna hoppa något litet hinder med honom innan han åker. Det har jag velat i flera veckor, sedan Sörvik Cup den 6 Augusti. Idag tog jag några skutt på 50cm och han blev knäpp som vanligt. Haha, han är bara för gó min lilla kille!
Jag har massor med bilder från idag men jag sitter just nu och roterar alla. Mina fotografer envisades om att fotografera på sidan. Fyy! Efter det måste jag fixa lite med bilderna, framför allt förminska dem. Annars tar det en evighet att ladda upp. Ni får några ikväll, resten någon annan dag, deal? :)
Dagen stavas LYCKA!
En inblick i hur..
Stundvis känns allt ok med att lämna tillbaka Puch. Vi kommer inte längre än så här utan en vila. Betessäsongen är över. Jag kan koncentrera mig på skolan nu när den är som allra viktigast. Vem vet, kanske Puch säljs och får den uppmäksamhet som han förtjänar? Som varenda häst på denna jord förtjänar..
Den andra sekunden känns allt som ett rent helvete. Vem vill bli av med någon som under en tid alltid har funnits vid ens sida? Som ställt upp i de allra flesta lägen? Som man har funnit en ny del av sig själv tillsammans med? Som man har utvecklats med? Som man har tagit till sig ända inpå sitt hjärta. Sitt hjärta som är det dyrbaraste man har.. Jag vill i alla fall inte bli av med någon sådan. Ändå kommer jag bli det när som helst. Det är väl inte konstigt att allt är ett helvete då? Att man mår skit? Tillfälligt skit och det är tur det..
Den här känslan har funnits förr hos mig, dessvärre betydligt starkare. Jag kom Tvistur närmare, jag hade honom längre och hans förflutna var inte ett ljust kapitel i hans liv. Jag avskydde känslan då och jag avskyr den lika mycket nu. Man förlorar så mycket tid, så mycket runt omkring på alla dessa tankar. Hur mycket jag än försöker och vill ta tillvara på tiden så gå det inte för jag stannar kvar i en bubbla av tankar.
Det positiva med det hela då? Det är såklart att jag (förhoppningsvis) kommer kunna hälsa på honom när jag vill. Så länge hans ägare inte säljer honom så kommer Puchs hem vara lika mycket mitt hem. Dit är man alltid välkommen, när som helst på året och jag älskar stället över alla andra! Där trivs jag som fisken i vattnet. Där har jag båda mina små pojkar som har gjutits fast i mitt hjärta.
Jag tänkte göra detta til ett långt utkast, dag för dag och behålla för mig själv men jag kan lika gärna dela detta med er. Ni vet troligtvis hur det känns för alla har eller kommer känna så här åtminstone en gång i livet, troligtvis många många fler.
Ni två är perfekta <3
Bild1: Puch
Bild2: Tvistur
En onödig dag
Det här vädret kunde väl ha kommit en annan dag istället? Inte när han snart ska åka hem. Jag vill ju ta tillvara på tiden med honom.
Att rida honom nu hade inte gett någonting. Möjligtvis lite surare humör. Han är för ömfotat för att gå ute och i paddocken är det för halt och blött. Jag hade kunnat skritta honom på asfalt men det ger ingenting. Han skrittades igår och han tycker det är mycket mysigare att bara få stå inne så varför ska jag dra ut honom på en regnig skrittur då?
Jag vill så gärna rida lite cavaletti, allra helst skutta något litet hinder med honom innan han åker. Han tycker det är så roligt att hoppa!
Hihi, min lilla superhoppare! <3 ;)
It hurts
It hurts, var nog exakt vad Puch gick och tänkte idag. Igår tog jag av honom skorna och tänkte skritta honom i skogen idag. Den vägen jag tänkte ta var stängd så fick ta en annan som är betydligt grusigare. Det fungerade inte så bra att rida där för Puch och mig. Han blev riktigt ömfotad så jag fick hoppa av honom och leda honom hem istället. Min stackars pojke..
Eftersom att jag hade varit så elak mot honom och tvingade honom att gå på grus så fick jag allt lov att gottgöra honom. Han fick stå och käka långt, saftigt gräs på väg ner till hagen. Det var riktigt uppskattat! Han han knappt att svälja och gräset åkte ut ur munnen hela tiden. Haha
Mitt lilla matvrak som inte hade ögonen på något annat än just maten!
Puch hade mycket mugg när han kom till mig, sedan försvann det nästan helt. Kvar var bara nån enstaka 1mm i diameterskorpa på vardera karled me njag fortsatte att tvätta det (med lactacyd och smörja med rapsolja) varje dag för at underhålla det. Vid dåligt väder så blev det lite fler skorpor men de försvan nsedan efter ett par dagar. Nu har vädret varit dåligt ganska länge, väldigt fuktigt, regnigt och blöta nätter. Dessutom har det pga det varit extra lerigt. Fukt och lera är den stora boven när det gäller mugg och Puch har nu fått väldigt mycket mugg igen. Det spelar ingen roll att jag tvättar och smörjer, det vägrar ge med sig.
Här kommer en bild på det, inte den bästa men ni ser ju i alla fall. 
Detta är den "fina" karleden (om man ens kan säga så om mugg..) på höger fram han har ännu mer och fram för allt större skorpor över.
Någon av er som har något annat tips på vad man kan göra mot mugg, förutom att få recept av veterinär? Det är ju inte min häst och jag tror inte hans ägare vill kosta på något. Han har inte ens tid att tvätta och smörja som jag har gjort hela sommaren, sedan jag fick honom.
Något mer som gör ont, för att relatera till rubriken, det är vetskapen om att Puch snart åker hem. Den här knäppgöken har faktiskt tagit en del av mitt hjärta, tro det eller ej <3
Jag är med och tävlar om..
Bilden är en länk
