En inblick i hur..
Jag tänkte först skriva "Ni har ingen aning om hur det känns!" men sedan kom jag på att det har nog de flesta av er. En aning är ingen stor känsla, däremot ger det en liten inblick i en stor del.
Stundvis känns allt ok med att lämna tillbaka Puch. Vi kommer inte längre än så här utan en vila. Betessäsongen är över. Jag kan koncentrera mig på skolan nu när den är som allra viktigast. Vem vet, kanske Puch säljs och får den uppmäksamhet som han förtjänar? Som varenda häst på denna jord förtjänar..
Den andra sekunden känns allt som ett rent helvete. Vem vill bli av med någon som under en tid alltid har funnits vid ens sida? Som ställt upp i de allra flesta lägen? Som man har funnit en ny del av sig själv tillsammans med? Som man har utvecklats med? Som man har tagit till sig ända inpå sitt hjärta. Sitt hjärta som är det dyrbaraste man har.. Jag vill i alla fall inte bli av med någon sådan. Ändå kommer jag bli det när som helst. Det är väl inte konstigt att allt är ett helvete då? Att man mår skit? Tillfälligt skit och det är tur det..
Den här känslan har funnits förr hos mig, dessvärre betydligt starkare. Jag kom Tvistur närmare, jag hade honom längre och hans förflutna var inte ett ljust kapitel i hans liv. Jag avskydde känslan då och jag avskyr den lika mycket nu. Man förlorar så mycket tid, så mycket runt omkring på alla dessa tankar. Hur mycket jag än försöker och vill ta tillvara på tiden så gå det inte för jag stannar kvar i en bubbla av tankar.
Det positiva med det hela då? Det är såklart att jag (förhoppningsvis) kommer kunna hälsa på honom när jag vill. Så länge hans ägare inte säljer honom så kommer Puchs hem vara lika mycket mitt hem. Dit är man alltid välkommen, när som helst på året och jag älskar stället över alla andra! Där trivs jag som fisken i vattnet. Där har jag båda mina små pojkar som har gjutits fast i mitt hjärta.
Jag tänkte göra detta til ett långt utkast, dag för dag och behålla för mig själv men jag kan lika gärna dela detta med er. Ni vet troligtvis hur det känns för alla har eller kommer känna så här åtminstone en gång i livet, troligtvis många många fler.
Ni två är perfekta <3
Bild1: Puch
Bild2: Tvistur
Stundvis känns allt ok med att lämna tillbaka Puch. Vi kommer inte längre än så här utan en vila. Betessäsongen är över. Jag kan koncentrera mig på skolan nu när den är som allra viktigast. Vem vet, kanske Puch säljs och får den uppmäksamhet som han förtjänar? Som varenda häst på denna jord förtjänar..
Den andra sekunden känns allt som ett rent helvete. Vem vill bli av med någon som under en tid alltid har funnits vid ens sida? Som ställt upp i de allra flesta lägen? Som man har funnit en ny del av sig själv tillsammans med? Som man har utvecklats med? Som man har tagit till sig ända inpå sitt hjärta. Sitt hjärta som är det dyrbaraste man har.. Jag vill i alla fall inte bli av med någon sådan. Ändå kommer jag bli det när som helst. Det är väl inte konstigt att allt är ett helvete då? Att man mår skit? Tillfälligt skit och det är tur det..
Den här känslan har funnits förr hos mig, dessvärre betydligt starkare. Jag kom Tvistur närmare, jag hade honom längre och hans förflutna var inte ett ljust kapitel i hans liv. Jag avskydde känslan då och jag avskyr den lika mycket nu. Man förlorar så mycket tid, så mycket runt omkring på alla dessa tankar. Hur mycket jag än försöker och vill ta tillvara på tiden så gå det inte för jag stannar kvar i en bubbla av tankar.
Det positiva med det hela då? Det är såklart att jag (förhoppningsvis) kommer kunna hälsa på honom när jag vill. Så länge hans ägare inte säljer honom så kommer Puchs hem vara lika mycket mitt hem. Dit är man alltid välkommen, när som helst på året och jag älskar stället över alla andra! Där trivs jag som fisken i vattnet. Där har jag båda mina små pojkar som har gjutits fast i mitt hjärta.
Jag tänkte göra detta til ett långt utkast, dag för dag och behålla för mig själv men jag kan lika gärna dela detta med er. Ni vet troligtvis hur det känns för alla har eller kommer känna så här åtminstone en gång i livet, troligtvis många många fler.
Ni två är perfekta <3
Bild1: Puch
Bild2: Tvistur
Kommentarer
Postat av: Emelie
Han kommer få det jättebra, jag lovar <3
Trackback
