Det går inte alltid som man tänkt sig
Hej på er!
Idag red jag ut i skogen helt själv för första gången. Tidigare har jag alltid haft en häst eller någon som går bredvid med mig men ingen hade tid idag. Själva ridpasset gick bra. Självklart fanns det lite mer att kolla på när det inte fanns någon extra trygghet bredvid honom men inte så att han flyger i luften eller så utan endast en liten titt på konstiga saker.
Det igck mindre bra att sitta upp på honom idag. Jag brukar oftast ha någon som håller i honom eftersom att han tycker att det är jobbigt att stå still bredvid pallen. Håller man i honom går det att sitta upp utan problem. Ett par gånger har jag suttit upp själv men man måste ha lite tålamod för han går gärna runt och vill inte stå kvar då. Kan ta ett tag innan man får honom att stå still i rätt position tillräckligt länge för att man ska kunna sitta upp.
Idag var jag otroligt stressad och påminn mig om att aldrig åka upp till stallet om jag är stressad något mer. Jag orkade inte vänta ut honom utan jag försökte mig på att sitta upp trots att han inte stod bra eller stilla. Det var ett stort misstag av mig. Han sprang iväg precis när jag skulle slänga över benet och jag satt mig inte i sadeln utan på hans rumpa! Han travade in i stallet och jag lyckades glida av honom snabbt när han väl stannade. Det var jäkligt tur för mig att han är så lugn och snäll för annars hade det kunnat gå illa. Han bockade inte eller någonting trots att ha nfick en tyngt på rumpan. Efter det var han ännu lite värre att sitta upp på men jag fick hjälp av en som kunde hålla i honom och så "murade vi in honom" mellan två pallar.
Som sagt, tillåt mig inte att känna mig stressad och frustrerar i Puchs närhet igen. I så fall är jag inte värd honom. Stackars häst..
Redan när jag skulle borsta av honom lite snabbt så trilskades han med ena bakhoven oc sparkade när jag skulle ta hovarna vilket han inte gjort på jättelänge. Han känner helt klart av hur jag känner mig!
Nu ska jag åka till min andra stuga. (inte den i Sörvik) Det var anledningen till varför jag stressade så i stallet.
Idag red jag ut i skogen helt själv för första gången. Tidigare har jag alltid haft en häst eller någon som går bredvid med mig men ingen hade tid idag. Själva ridpasset gick bra. Självklart fanns det lite mer att kolla på när det inte fanns någon extra trygghet bredvid honom men inte så att han flyger i luften eller så utan endast en liten titt på konstiga saker.
Det igck mindre bra att sitta upp på honom idag. Jag brukar oftast ha någon som håller i honom eftersom att han tycker att det är jobbigt att stå still bredvid pallen. Håller man i honom går det att sitta upp utan problem. Ett par gånger har jag suttit upp själv men man måste ha lite tålamod för han går gärna runt och vill inte stå kvar då. Kan ta ett tag innan man får honom att stå still i rätt position tillräckligt länge för att man ska kunna sitta upp.
Idag var jag otroligt stressad och påminn mig om att aldrig åka upp till stallet om jag är stressad något mer. Jag orkade inte vänta ut honom utan jag försökte mig på att sitta upp trots att han inte stod bra eller stilla. Det var ett stort misstag av mig. Han sprang iväg precis när jag skulle slänga över benet och jag satt mig inte i sadeln utan på hans rumpa! Han travade in i stallet och jag lyckades glida av honom snabbt när han väl stannade. Det var jäkligt tur för mig att han är så lugn och snäll för annars hade det kunnat gå illa. Han bockade inte eller någonting trots att ha nfick en tyngt på rumpan. Efter det var han ännu lite värre att sitta upp på men jag fick hjälp av en som kunde hålla i honom och så "murade vi in honom" mellan två pallar.
Som sagt, tillåt mig inte att känna mig stressad och frustrerar i Puchs närhet igen. I så fall är jag inte värd honom. Stackars häst..
Redan när jag skulle borsta av honom lite snabbt så trilskades han med ena bakhoven oc sparkade när jag skulle ta hovarna vilket han inte gjort på jättelänge. Han känner helt klart av hur jag känner mig!
Nu ska jag åka till min andra stuga. (inte den i Sörvik) Det var anledningen till varför jag stressade så i stallet.
Kommentarer
Trackback
